Egen logga

Hejsan. Jimmy som skriver detta.

Idag har jag träffat min vän Anden. Vi desigan tillsammans en logga till denna förening. Vi gjorde den med både i svart och vit text. Här är resultatet







Jag gillar den med vit text bäst!

Nu så har jag ju hållt vad jag lovat och designat tröjor med våran logga på.





Texten syns lite dåligt nu men ni får ju tänka på att tröjorna är betydligt större än bilderna när ni väl beställt dom, så då kommer det inte bli något problem. Tröjorna finns i både dam och herr model och går att köpa på http://bokstavsbarn.spreadshirt.se

När ni köper en t-shirt eller huvtröja så går alla pengar till föreningen och ni hjälper oss att synas! Tack på förhand

Ha det bra nu!

Mvh Jimmy Holmström Ordförande

Rastlösheten tar död på mig

Den här rastlösheten tar död på mig.

I onsdags så hade jag och Andrea varit tillsammans i 3 år och förlovade i 2 år.

Jag klev upp på morgonen och var riktigt trött. Inte mer med det jag åkte till jobbet satte mig i trucken och körde igång. Klockan 10 kände jag mig ännu tröttare och tyckte det var konstigt att jag inte började bli piggade. Jag har diabetes och har haft det sen jag var 18 månader gammal. klockan 10 skulle jag kliva ur trucken och höll på att ramla ihop på golvet. Undrade vad som hände och kände att jag inte mådde specielt bra. Jag tog ett blodprov och låg på 2,9 man ska ligga mellan 5 och 10 och enligt läkarna svimmar man runt 2,0 jag gick iväg och åt lite och kände mig aldrig riktigt bättre. Envis som jag är så fortsatte jag jobba stenhårt och sen var det dags för lunch. Jag fick inte i mig någon mat men fortsatte jobba när lunchen var slut.

Kom hem och hade köpt blommor till Andrea. Gav dom till henne och hon blev jätte glad. Det var dags att äta middag men jag kunde inte äta. Kändes som min mage vänts ut och in.

Sen somnade jag väldigt tidigt på soffan och sov sen i 14 timmar. Mer än dubbelt så länge mot vad jag brukar sova. Jag stannade hemma från jobbet igår och hade fortfarande svårt att äta. Låg på soffan i stort sätt hela dagen och tog en kort promenad för att få lite luft.

Nu till det jobbiga. Jag stannade hemma från jobbet idag också eftersom jag inte känner mig 100 % redo för att jobba. Det jobbiga är att jag mår inte tillräckligt bra för att jobba men inte tillräckligt dåligt för att bara ligga på soffan. Detta gör att jag blir extremt rastlös.

Andrea och Elvira är nu hos Elviras mormor och jag sitter här hemma ensam och har ingenting att göra. På ett sätt är det tur att det inte finns något att göra eftersom att jag inte orkar göra hur mycket som helst. Men jag skulle gärna lägga nytt golv i köket. Riva ner tapeterna och måla om väggarna och springa ett varv runt jorden. 

Jag skulle inte orka göra allt jag skrev men skulle gärna vilja. Förstår ni vilken frustration det blir?

Ibland när jag börjar bli rastlös så kan jag sätta mig och skriva låt texter men har det gått så här långt så har jag inte ro att sätta mig och koncentrera mig på att få texten att flyta på bakrundsmusiken.

Det ända jag gör just nu är att sitta rakt upp och ner och bli mer och mer frustrerad och röker fler och fler cigaretter. 

Nog om min rastlöshet. Nu ska ni få lite info om vad som händer med vårat projekt




Kort info om vår utveckling.

Imorgon ska jag träffa min barndoms vän som idag är gudfar till min dotter. Han kallas Anden och har precis fått diagnosen Adhd. Imorgon så ska han hjälpa mig att designa en logga till våran blivande förening. Så när vi har en egen logga kan vi börja sälja t-shirts med våran logga och på så sätt dra in pengar till föreningen som vi sen kommer kunna använda i vårat arbete.

Nästa vecka ska jag, Linus och Simon träffas och diskutera hur vi ska arbeta med våran förening och skicka papper till skatteverket så vi kan få ett organisations nummer och bli en riktig förening.

Sen tänker vi försöka anordna träffar för ungdomar och kanske för föräldrar också. Jag vill ordna sommar läger men det kostar mycket pengar och kräver att många personer är inblandade. Sen så tror jag att vi i framtiden ska börja med föreläsningar. Ännu är inget klart men vi ska planera.

Så fort vi är en förening så ska jag ta kontakt med personer jag känner bland annat rektorer och personer med erfarenhet av arbete med ungdomar. Sen ska vi börja leta sponsorer och kanske kunna få tillgång till någon lokal att träffas i.

Ni får ha det bra så ska jag springa ett par varv runt jorden innan min rastlöshet försvinner!


/ Jimmy Holmström ordförande

dagen börjar lida mot sitt slut och jag har massa att göra

hej jag har inte vart så akiv här men ska börja skriva nu jag kan komma in här .



Kan berätta  att folk kollar och pekar på min stolt bokstavs barn tröja . Brukar ha på mig den när jag åker till och från jobbet på odenplan  jag är inte van att folk pekar men tycker värkligen om att ha den på mig .
Vill synas överallt så folk börjar undra  och tänka .

Nu ska jag packa ihop det sista för imorgon blir det västerås och träffa tua .
//Linus


Aldrig..

Tja! 
Idag har det varit en sån här dag då många hade gett upp.. Men inte jag! Aldrig!
Tänkte tillbaka lite och kom på det här.. Förut tränade jag Judo, var väll för en.. 5-6år sen (men det sitter i ;)) vi skulle på en tävling, min första.. Jag har nog aldrig varit så närvös men ändå glad för att tränaren ville att jag skulle dit! 
Den var i Gribbylund i Täby om jag minns rätt, första matchen blev ovagjord tror jag.. Men nu kommer vi till poängen med detta inlägg..
Andra matchen... Han jag skulle möta var både större än mig, äldre och hade bättre bälte... Jag tänkte Shit.. Hur ska detta gå? Så tänkte igenom lite om vad jag kunde göra för kast mm. sen gick klockan igång, tror vi körde 4min (som är en ganska lång tid! Bara en minut är väldigt påfrestande för kroppen då den går på övervarv..) båda gick ganska lungt dom 2 första minuter men sen vilka anfall och kontringar, jag tyckte vi höll på i flera timmar men det var bara 30sekunder.. Sen var han lite för snabb och stark så han fick ner mig på golvet (då har man 20 eller 30 sekunder på att komma upp) jag låg där och försökte ta mig upp flera gånger men inget bet.. Men tillslut kom den arga Simon fram.. när det kanske var 2-3sekunder kvar så slet jag mig loss ifrån hans grepp. Ni skulle sätt hans min.... Den minns jag än idag! 
Vet inte vad som hände men jag tog mig loss och motståndaren vart helt paff och såg helt förvirrad ut resten av matchen, dock förlora jag pga att tiden nästan var slut när jag kom loss.. Men både pappa och tränaren var helt paffa över hur jag kunde komma loss ifrån det greppet.. Och jag sa bara: Ge aldrig upp.. Sen gick jag iväg o bytte om..
Så det minnet sitter långt inprintat i min hjärna och det är därför jag Aldrig ALDRIG ger upp.. Ovasätt hur svårt det kan vara så ger jag aldrig upp... 
/Simon

Blame the ADHD

Tja Simon här!
Satt i lunchrummet på jobbet då jag såg i antingen Aftonbladet eller Expressen kommer inte ihåg men att Hoforsmordet är "löst" 2-3 ungdomar som mördade en lärare om någon kommer ihåg det?
Har släkt ifrån Hofors och "gärningsmannen" är välkänd därifrån... Synd att Sveriges lagar är lite konstiga bara.. Men tänkte inte berätta om rätt o fel! 
Läste igenom artikerln och så som jag tyde den så var felet att grabben hade ADHD det första som slog mig var "VA?! Är dom helt jävla dumma i huvet eller?"
Vad jag har fått höra ifrån mina släktingar så har den hära grabben inte haft det lätt i livet, avstängd ifrån skolan vid 8års ålder, fått lite hjälp men inte den hjälpen som han behövt, säkert inte lätt där hemma, säkert alkoholmissbrukare vid tidig ålder, kanske droger, kriminalitet mm. Nej men skyll på ADHD:n.... Det som jag räknat upp har ingenting med mordet att göra, nej nej...
Om man åker till Hofors så finns det inte så mycket att göra om dagarna.. Jobba (om man ens har jobb), gå till bruket ("centrum") eller gå till den lokala korvkiosken och umgås med småtjejer och eparaggare/volvoraggare... Det är väll det som finns o göra.. Om man vill hitta på något så får man åka in till stan (Gävle) vilket tar 1h och 15min med buss..

Men ändå skyller dom på ADHD:n.. Visst dom hade druckigt några öl och ADHD + Alkohol = Inte bra...
Så visst ADHD kan ha någon påverkan men look outside the box.. Grabben har varit inne flera gånger för vapeninnehav, han har en tatuering på halsen, umgås kanske inte med de trevligaste grabbarna.. Kan inte det ha någon påverkan tro? 
Nej. Allt är ADHD:ns fel...
/Simon

Rastlösheten som aldrig visade sig

Hej alla bokstavsbarn, föräldrar till bokstavsbarn och alla ni andra också!

Jimmy här. Tänkte skriva lite om dem senaste dagarna.

I söndags så åkte jag min flickvän Andrea och min dotter Elvira till min farmors landställe. Mamma och pappa körde dit oss och sen åkte dom hem så vi fick vara där ensamma. När vi skulle dit var jag livrädd för att bli rastlös. Ingen dator, en tv med kanal 1,2,4 och 6. Det ända som finns att göra är att hugga ved.

På kvällen Grillade vi kött till middag på kolgrillen och efter maten grillade vi marshmallows i den öppna spisen i köket.



Första kvällen hade Andrea spring i benen och jag satt ute på filten med Elvira hur lugn som helst. Förvånad över att jag inte var rastlös så frågade jag Andrea vem av oss det igentligen är som har Adhd. Vi alla tre var lika trötta när kvällen närmade sig så vi alla somnade samtidigt.

Nu var det måndag och dagen gick ut på att göra ingenting alls. Jag började läsa en bok 2009. Det är Harry Öhman som skrivit den. Han jobbade med ungdomar innan han pansionerades. Han startade Fadderbyn i upplandsväsby där jag var mycket när jag var mellan 8 och 13 år. Boken köpte jag när jag var på hans föreläsning och boken handlar om hans liv från att han var alkoholist tills att han blev en nykter alkoholist och började jobba med ungdomar. Boken är extra intressant nu när jag gör det här för andra ungdomar. Hur som helst. När jag kom hem på kvällen från föreläsningen i slutet av 2009 så läste jag 8 sidor i boken och sen var jag så trött att jag somnade. Dagen efter läste jag till sidan 102 och sen dess har jag inte läst någonting. Jag har faktiskt aldrig i mitt liv läst ut en bok. Nu tog jag tillfället i akt och började läsa boken igen. Jag hann dock bara 20 sidor innan Elvira vaknade men den här boken ska jag läsa ut.



Efter att jag läst så var det så klart dags för att busa med min lilla prinsessa. Hon är hyffsat hyper hon med. Hon ska alltid ta sig runt. Nu har hon börjat krypa riktigt fort så det blir svårt att hänga med. Men roligast är ju när hon ska gå men då behöver hon hjälp.



Elvira fick bada i en liten pool vi hade med oss och sen var det samma sak ikväll igen. Grilla till middag och grilla marshmallows på kvällen. Jag har ju diabetes och min insulinpump kronglade ganska ordentligt så jag kunde inte gå och lägga mig förens klockan 12 den kvällen.

Tisdag blev det helt plötsligt. Jag var helt chockad över att tiden gick så fort fast man inte hade någon "riktig" sysselsättning. Då kom iallafall Andrea´s mamma dit för att hälsa på och få koppla av lite. Vi hade börjat tröttna på att göra ingenting även om det var väldigt skönt men vi tog bilen till ett köpcentrum några mil därifrån. Köpcentrum har jag lite hatkärlek till. Ibland är det väldigt skönt att gå runt i butiker och ibland är det smärtsamt. Det värsta jag vet är att kolla på skor och självklart skulle Andrea och Hennes mamma Elisabeth kolla på skor i alla sko butiker. Det problemet var ganska enkelt att lösa. Jag gick med Elvira till br och Andra butiker istället. Det behöver ju faktiskt inte vara mer komplicerat än så.

Även denna dag gick otroligt fort och Elisabeth bestämde sig för att sova kvar. Samma visa en gång till. Nu grillade vi lax och eftersom att vi hade drygt ett kilo med marshmallows så blev det till att grilla dom i öppna spisen även denna kväll. Sen så inte just denna dag men innan så gjorde vi något jag verkligen tycker om. Skjuta luftpistol.



Idag städade vi, åt lunch och åkte hem. Mer än så blev det inte.

Nu till det som gjorde mig så förvånad. Under alla dessa dagar så blev jag aldrig någonsin rastlös. Jag kan verkligen inte förstå varför. Ibland när jag är hemma kan jag bli rastlös fast jag har mycket att göra men nu när vi inte hade något att göra så gick det hur bra som helst. Jag högg aldrig ved. Vi kollade aldrig på tv. Vi spelade kort en kväll men vi hann inte med många omgångar innan vi båda var dödströtta och gick och la oss.

Jag vet inte om det kan vara så att jag inte blev rastlös för att det inte fanns något att göra. Alltså när jag är hemma så kan jag sitta i soffan och kolla på tv men bli rastlös för att jag vet att det finns så mycket jag kan göra. Men nu när jag visste att jag inte kunde göra så mycket så kanske kroppen kunde koppla av. Det fanns ingen data att sitta vid och ingen tv med massa kanaler. Kanske var just det som höll mig lugn.

För mig är det ett mysterium men det var oerhört skönt att för en gångs skull kunna koppla av. Annars känns det som mitt hjärta slår 190 slag i minuten och jag är alltid på väg någonstans, alltid något jag bara måste göra.

Hur funkar det för er med rastlöshet? Är det något som är ett problem för er? Vore roligt att höra hur ni har det. Ni får ha det bäst!

//Jimmy Holmström

Lugnande

Hej! 
Har inte haft så mycket tid så har inte hunnit sitta framför datorn, har jobbat, jobbat och jobbat. Sen när man kommit hem så har jag fixat lite med mina bilar.

Vet att många Bokstavsbarn (och "normala" människor också) gör något för att koppla av, vissa läser böcker, vissa tittar på film, vissa åker o tränar MEN inte jag. Jag går ut o meckar med mina bilar (brukar dock bara bli den ena) för då kan jag koppla av, bara tänka på vad jag ska göra. Det värsta är dock då att.. Jag brukar ALLTID lägga upp en dagsplan om vad som ska göras och när den planen inte följs eller blir försenad då skiter sig allt, t ex i helgen, höll på att måla mina nya dörrsidor och jäklar vad lång tid det tar för Oljefärg att torka! Blev galen! Så la första lagret på freda eftermidda, nästa lager på lörda morgon då tänkte jag att men då kan jag sätta in dom på söndan. Icke.. Färgen hade inte torkat så jag vandrade bara runt i flera timmar men tillslut så sket jag i det och började borra och skruva även fast färgen inte hade torkat helt ordentligt så sen gick jag ut o satte fast ena dörrsidan och när jag var ungefär halvvägs på andra så skulle vi helt plötsligt åka iväg o käka kinamat (?!) så jag blev ju helt paff för jag var inne i mitt och ville få klart det men nej vi skulle åka NU så vi åkte iväg, kom hem 1,5h senare (skulle lägga mig senast kl 20:30 då jag skulle upp o jobba dagen efter) klockan var då 20:10 jag blev lagom stressad.. Stressmecka ihop allt koppla in det jag skulle koppla in, städa och fixa sen klockan 23:10 kom jag i sängen.. Tror ni jag var pigg på jobbet dagen efter? 5h sömn.. Chefen tittade lite konstigt på mig då jag stod och drack en Rockstar Cola när jag kom dit.. Men sen var det bara att köra! 
Efter jobbet kom jag hem och forsatte och nu är jag äntligen klar med helgens jobb (och det är tisda nu hmm... ?) Känns skönt men ändå jobbigt.. Men nu ska jag ut och fixa lite mer! 

Har ni något som gör er lugn, skriv det gärna! Alla är vi olika men vi alla har någon liknelse!
/Simon

Semester

Hej alla människor!

Jimmy här.

Igår gick jag på semester. Jag jobbade den här veckan men var ledig i förra veckan så jag jobbade bara i 5 dagar och nu har jag semester igen. Jag ska vara ledig i två veckor och tänker ägna en hel del tid till det här. Sköta bloggen och framförallt designa fler olika kläder i våran klädshop. Adressen till shopen är http://bokstavsbarn.spreadshirt.se

Innan jag tar tag i bloggande, Mailande och t-shirt designer så ska jag faktiskt ha Semester. Jag älskar att hjälpa människor. Älskar att skriva långa blogg inlägg men från och med i morgon kommer jag inte vara tillgänglig förens i slutet av veckan. Jag kommer nog inte kunna hålla mig från att uppdatera lite på våran facebook sida men jag kommer inte kunna blogga något.

Jag har otroligt mycket att skriva här men ikväll måste jag packa och har tyvär ingen tid att skriva. När jag kommer hem igen så tänker jag skriva om ändring av dos på Adhd medicin. Mitt första möte på vuxen psykiatrin eftersom man blivit för gammal för bup och mycket mer.

Som sagt är jag ledig och tänkte försöka njuta lite av min lediga tid med familjen. Jag hoppas och tror att Simon kommer att blogga lite och sen ska nog Linus lyckas få iväg ett inlägg. Jag har så svårt för det men jag ska verkligen försöka koppla av. Jag har så svårt för att inte göra 1 000 saker om dagen och att sitta still är en sak som jag verkligen inte klarar av. Men som sagt jag har haft magkatarr förut och måste försöka lugna ner mig en aning. Det är svårt att koppla av när man är hyperaktiv men det är inte så himla mycket att göra åt. Jag ska göra mitt bästa och lite till!

Ni får ha en oerhört trevlig vecka så hörs vi snart igen!

Jimmy Holmström

Rensning

Tja! Jag har haft ont i halsen i snart 1,5 vecka nu så jag har rensat lite gammalt skit och hittade en pärm med massa papper av utredningar, utvärderingar, papper om beslut om sommarkollo, papper om en speciell asperger grupp jag gick i 1gång/veckan, massor med kurser och papper ifrån "Handikapp Habilitering" mm. Satt igår i säkert 1,5h och läste igenom allt.. Jäklar vilken barndom man haft! Kommer inte ihåg att den var så komplicerad och svår... Blev tydligen hatad av allt o alla...
Kan skriva lite om vad det brukade stå på mina utvärderingar:
Okoncentrerad, stör mycket dom andra, när han kommer till en svår uppgift så låser han sig, vill inte ta emot hjälp, lägger alltid ner huvet på bordet när man både skriver på tavlan och pratar (kunde aldrig lyssna och läsa samtidigt antingen det ena eller det andra), Går runt i klassrummet när S. inte vill/kan jobba, har svårt att se sina egna fel om det blir en konflikt. Envis. Kommer ofta i konflikt med kamrater. Slåss. Han förstår sällan sin orsak till bråk. De andra började. Har S. bestämt sig för att göra en sak, arbete så är det så. Förstår inte att han ska följa instruktioner han får.(haha det känner jag fortfarande igen mig med....) Han ska bestämma. Envis, Svårläst! Ojämn, när han inte vill stänger han av.
Det var allt negativt om mig när jag gick i 3:an-5:an
Duktig på att lyssna, läsa, Praktiskt lagd. Duktig i träslöjd.
Det var allt positivt som lärarna skrev om mig.. Och folk säger att jag har haft ett bra liv..... ?

Gick på ett Sommarkollo med KÅS med folk som också hade Asperger, vi var väll 10 "elever" och 6 ledare, vi fick göra det VI ville och det vart aldrig något bråk.. Jo en gång när vi spela brännboll (som de flesta vet är vi med Asperger inte dom bästa på att vara med i Lagsporter..) det flög saker överallt när en inte fick iväg bollen, som tur va fick ingen nått på sig!
Det pågick i 10dagar, det kändes som 2 dagar då vi hade så roligt! Har kontakt med 1 person ifrån det lägret då vi gick i samma Aspergerskolan sedan.
Sen nu idag.. Jag har lärt mig det mesta, men som sagt, vissa saker kan man inte lära sig, vissa saker måste finnas kvar. Men man kan dämpa dom så mycket som möjligt så dom knappt syns.. 
Många säger att jag borde göra en ny utredning så jag får bort min diagnos men jag säger bara: Aldrig! 
Vissa dagar känner man mer och mindre, så beroende på dag, vädret, personerna man träffar/är med och hur mycket man sovit. Allt spelar roll för hur man känner sig..
Nej nu ska jag fixa lite mer och sen sätta mig och titta på någon bra film eller nått, ska försöka bli frisk nu!! 
/Simon Bagarn Persson

Stolt bokstavsbarn

Hejsan! Jag har tyvär ingen tid att skriva något långt inlägg men ska nog lyckas få ihop något. Ska kliva upp 05:45 i morgon så snart är det dags för sängen.

För någon månad sedan så var en journalist på mitt jobb för att skriva ett repotage om mig eftersom att jag har Adhd och har ett fast jobb. Dem ville visa för folket att man kan sköta ett vanligt jobb även om man har diagnos. Idag kom en fotograf till jobbet och skulle ta bilder till tidningen. Vi höll på i 2 timmar och på onsdag kommer han hem till oss och tar dem sista pressbilderna.

Fotografen har Asperger och då började jag prata om det här. Våran Bokstavsbarn förening. Jag frågade om vi kunde anlita honom till att ta fotografera press bilder på oss som driver bokstavsbarn. Han svarade att han skulle bjuda på det. Vad jag vet är det skapligt dyrt att gå till en proffsfotograf och nu ville han hjälpa oss med vårat projekt och ta bilderna gratis. Det kan inte bli bättre.

Tidnings repotaget som är på 2 och en halv a4 sidor kommer att publiceras i oktober i tidningen Dagens arbete. Vi tog runt 600-800 bilder idag och jag hoppas att någon av dom blev bra.

Igår så träffade Jag Simon och Linus. Dom två andra ledarna av vårat projekt. Vi åkte till Mc donalds och alla hade tröjor där det stod Bokstavsbarn på ryggen. Folk tittade lite på oss när vi var där inne. Tycker det är bra att vi kan synas ute så folk kanske börjar fundera lite. Så här såg vi ut igår i våra tröjor.



Visst är dom väl snygga!

Du kan köpa bokstavsbarn tröjor på www.bokstavsbarn.spreadshirt.se Just dom här modellerna finns inte ännu i shopen men dom kommer att komma in!

Ni får ha det jätte bra tills vi hörs igen. Maila till oss på bokstavsbarn@live.se om ni har frågor eller funderingar, tips eller åsikter!

Bokstavsbarn Förevigt /Jimmy Holmström

bokstavsbarn webb shop

Igår skrev jag på våran facebook sida att jag fått hem min t-shirt som det står bokstavsbarn på och då var det någon som undrade om vi inte kunde sälja sådana tröjor. Nu har vi startat en webb shop och det kommer ständigt att komma in nya produkter i våran internet butik.



Här är tröjan jag fick hem igår.

Om du vill beställa en egen t-shirt så kommer du till våran webbshop genom att klicka här och funkar inte det så är adressen http://bokstavsbarn.spreadshirt.se/

Meningen med våran shop är inte att tjäna pengar. Vi vill synas så att vi kan hjälpa flera och dom få kronor som vi tjänar på tröjorna kommer att gå till vårat projekt!

Ha det bra så hörs vi snart igen!

Skrivet av: Jimmy Holmström



Betty Norbergs Mail inlägg

Hejsan alla glada människor!

Jag har ju sagt att om ni vill dela med er av er livshistoria, en dikt eller annan text ni skrivit så kan ni maila den till bokstavsbarn@live.se så publicerar vi eran text om den inte är olämplig. Nu Kommer det första "mail inlägget" Av Betty Norberg


Hejsan!

 

Mitt namn är Betty Norberg och jag bor i Umeå jag är född 1996. Och har sjukdomarna Tvångssyndrom och ADHD + dyxilexi.

 

När jag gick i femman fick jag min diagnos tvångssyndrom. Jag hade det jobbigt hemma och bråkade med mina föräldrar , det enda jag stödet jag hade då var min store bror. Efter många jobbiga kvällar där jag fastnat på toan för jag inte kunnat göra någonting. Jag skulle göra vissa saker på ett speciellt sätt och om det vart fel eller om någon störde mig vart jag förbannad och bröt ihop på golvet , sen kunde jag bara ligga där och skrik gråta tills pappa kom och bar upp mig och skrek åt mig att jag skulle skärpa mig. Eller så kom min bror och satt sig vid mig och tröstade mig och hjälpte mig i säng. Mamma började söka på internet för att kunna se vad det var för fel på mig och tog kontakt med BUP men jag ville inte ha någon hjälp och jag ville inte att någon skulle säga vad det är för fel på mig. Det enda jag ville var att lämna allt och bara dö…

 

Nog med att jag inte bara hade det jobbigt hemma utan också i skolan där jag var hårt mobbad av en kille som tryckte ner mig för den jag var och vilket band jag lyssnade på. Han tryckte upp mig mot väggen en gång och ströp mig. Sen så kastade han isklumpar på mig , men skolan gjorde inte ett piss och jag mådde bara skit. Tills den dagen då min bror skickade ett hot brev till skolan att om dom inte skulle ta tag i det skulle han anmäla skolan och den där killen. Efter det hände det saker killen fick en lärare som gick efter han hela tiden. Men det är tragiskt att man ska måsta hota för att få ngt att hända i denna värld.

 

När jag gick i sexan gick jag på utredning för ADHD det på gick i flera månader. Och till slut fick jag svaret och läkaren sa ”Du har damp” jag bröt ihop och skrek och tårarna bara forsade ner för mina kinder. Jag vart så ledsen för att dom sagt att jag hade damp för damp är något man hör varje dag ”jävla dampbarn”. Och att jag var ett gjorde allt bara värre. Jag gick på flera olika tabletter , läkaren bytte ut och höjde och sänkte dosen och jag mådde skit av tabletterna. Jag gick ner i vikt tappade mat lusten jag var deppig och var trött hela tiden mitt humör var inte alls stabilt och det var bråk hela tiden.

 

Mina föräldrar skilde sig när jag typ just skulle börja i sexan det var jävligt tungt för mig för allt kändes som mitt fel eftersom att familjen bråkade hela tiden. Jag hade det jävligt tufft när jag skulle börja på en ny skola då jag hade flyttat in till stan. Det tog för mig enda till sjuan att ta steget att berätta för mina klasskamrater vilka svårigheter jag hade. Först berättade jag för tjejerna om mina sjukdomar och att jag hade det svårt hemma och att jag gick på medicin och sedan berättade jag för killarna med.

 

Nu när åren har gått så har det börjat gå bättre för mig. Jag har hittat rätt medicin som passar mig och jag mår bra av den. Men vist tar det emot att äta massa tabletter varje dag. Det får en att påminnas om att man inte är som alla andra. Jag har just fått diagnosen dyxilexi också så nu kommer jag få bättre hjälp i skolan och inte heller lika höga krav. Jag kan bli lugnare i skolan och kunna förstå varför jag bara gick ut åttan med slutbetygen G i allt.

 

Jag vill tacka min älskade bror Jimmy Norberg för att han har varit mitt stöd igenom det svåra utan han skulle jag kanske inte finnas kvar här där jag är idag. Sen vill jag också säga att ni som har ADHD , Tvångssyndrom , eller något slags funktions hinder berätta det för dina klasskamrater eller folket omkring dig. För då får dom lättare att förstå dig varför du kanske lätt blir förbannad eller har svårt att koncentrera dig. Sen vill jag också tacka Bokstavsbarnsföreningen för att ni skapat den för det har fått mig att skriva det här och lättat på mitt hjärta. Lycka till nu alla bokstavsbarn kom ihåg att ni inte är ensamma och ge aldrig upp!

 

Kram Betty<3


RSS 2.0