Ett stort tack

Jag Jimmy Holmström, Ordförande för föreningen Bokstavsbarn vill ge ett stort tack till många människor. Först nu 19 år gammal har jag verkligen börjat uppskatta vad folk gör för mig. Jag har inte varit nonchalant innan men jag har lagt så himla stor vikt på att hata människor som skadat mig att jag inte riktigt brytt mig om dom som bryr sig om mig.

Eftersom jag behandlats som jag gjort så har jag alltid varit skeptisk mot människor och alltid utgått ifrån att dem vill mig illa så det är många gånger jag varit dryg och otrevlig i syfte att försvara mig. Det kanske låter konstigt det här men jag förklarar så gått det går.

Jag har alltid haft extremt svårt att lita på människor. När jag var 10 år gammal sa 2 personer från soc att jag skulle hälsa på en psykiatri mottagning. Jag var inlåst där i 4 månader. Nu när ni får höra att det finns bakomliggande orsaker till allt mitt beteende och mina handlingar kanske ni kan få ökad förståelse.

Jag menar… Vilket barn får ett förtroende för vuxna människor som ljuger? Och inte bara vanliga vuxna utan myndighetspersoner. Så med dålig koncentrations förmåga och dåligt förtroende för lärarna skulle jag gå på lektioner i skolan där jag fick sitta still med mycket folk runt om mig och vuxna jag inte litade på.

Ni kanske kan lista ut själva att det inte var en så bra miljö för mig att vistas i och även om mina föräldrar kämpade stenhårt för mig med alla möten med skolan så fick jag alltid samma känsla efter möten med skolan, lärare och rektorer. En ordentlig spark i bröstkorgen.

För hur många gånger hade inte jag fått höra att jag skulle få special undervisning som aldrig någonsin blev av? Jag fick vredesutbrott i skolan där jag slog sönder saker. Jag fick alltid höra att jag inte fick slå sönder saker men det var aldrig någon som frågade mig varför jag gjorde det. Det var aldrig någon som frågade varför jag blev så oerhört arg att jag slog sönder saker. Det var ingen som kunde förstå sig på mig så tillslut slutade dom att säga till mig.

Jag hade ett eget rum i skolan där jag fick plugga tillsammans med min Elevassistent efter att ha haft 2 assistenter under samma läsår i 6e klass som båda borde ägnat sig åt något helt annat så fick jag en ny assistent i 7an. En riktigt bra Kille. Första gången en kille fick jobba med mig. Efter 6 månader ville skolan byta bort honom mot en annan. När det väl fungerade ville dom ändra på min skolgång. Dom ville ju aldrig göra nått åt saken annars så varför nu? Jag samlade in namn för att få behålla min assistent och fick ihop 4 stycken a4 papper med underskrifter. Pappa satt konstant i möten med skolpersonal och tillslut fick jag behålla min assistent.

Att få kämpa så här hårt för något som borde vara självklart tar på en. Att gå runt och hata människor som skadat en, jo även det tar på en. Att ständigt vara suspekt mot vuxenvärlden gav mig knappast mer energi.

Nog för att jag inte hade det minsta förtroende för vuxna människor. Nu hade allt det här tagit så hårt på mig att jag inte orkade gå på lektionerna. Då började andra Elever runt om i skolan säga åt mig att jag inte skulle bli något. Jag var så van att höra saker och att bråka så jag brydde mig inte men när jag hamnade efter mycket så slutade jag gå till skolan helt och hållet och var inte där på 6 månader. Ingen hörde av sig. Jag gick i 8e klass och ingen brydde sig om att jag inte var där.  Jag gick ut 9onde klass med godkänt i Matte & Svenska. För jag var knappt där. Det är många som tycker att jag varit lat som inte gick till skolan men det var inte det som var problemet.

Jag är allt annat än lat.

Jag har idag ett fast jobb inom lager och produktion, en bostadsrätt, en fantastisk flickvän sedan 2008 som sedan 2010 är min Sambo. 2010 fick jag en fantastiskt fin dotter som nu snart är 2 år gammal och jag fick höra att jag aldrig skulle bli något.

Det här med att jag aldrig skulle bli något men nu har lyckats vad jag tycker väldigt bra har gett mig en stor energi kick och jag har till och med tatuerat mig på underarmen med texten ”Jag som aldrig skulle bli något har kommit jävligt långt”

Nu har jag lyckats skriva 2 a4 sidor och inte ens börjat tacka folk ännu.

När jag var 15 år var jag iskall. Hade ingen empati eller sympati. Brydde mig inte om något.

Det fanns en människa som lyckades se något i mina döda ögon. Min sambo Andrea. Jag var 15 hon var 14. Mina knogar hade öppna sår när vi träffades. Jag hade slagits någon dag innan och petat bort sårskorporna.

Andrea sa till mig

-          Du måste tvätta rent dina sår, dom är infekterade

-          Nej. Jag bryr mig inte. Jag orkar inte

Andrea gick iväg. Vi var hemma hos mina föräldrar då. Hon kom tillbaka med rengörings sprit. Bomulls tussar och tops. Tog min hand och la den i hennes knä sen började hon göra rent mina sår.

Det var FÖRSTA GÅNGEN I MITT LIV jag verkligen kände att någon brydde sig om mig. Jag visste inte vad jag skulle säga eller hur jag skulle bete mig men jag kände mig verkligen Älskad.

När jag märkte att hon brydde sig om mig så började jag bry mig om henne och sakta men säkert utvecklade jag empati och sympati. Jag skulle kunna skriva en hel bok om allt det här men jag vill rikta ett stort tack till dig Andrea för allt du gjort för mig och för våran fantastiska dotter!

Min pappa är en riktig kämpe. Han var som ung engagerad i politik och har länge jobbar som säljare så han är extremt målmedveten och kan verkligen prata med folk. Lika envis som mig så har det hjälp många gånger när han varit på möten om mig. Vet inte vart jag skulle hamnat utan min pappa. Jag skulle kunna skriva 4 sidor till om min pappa men vi håller det kort den här gången. Tusen tack!

Jag vill ge ett stort tack till min arbetsgivare som inte stirrade sig blind på mina betyg från skolan utan gav mig en chans att visa att jag verkligen ville jobba. Igår fick jag höra av honom att han aldrig ångrat att han anställde mig! Känns riktigt bra. Tusen tack!

Varför jag egentligen började skriva det här var för att jag i morse fick reda på att vår förening fått 3 000 kr i donation.  Tänk så mycket annat jag lyckats få med i texten.

Den 2 Juni fick vi möjlighet av Väsby mot våld att ställa ut våran förening på deras talangtävling Peace and safe. En talangtävling mot våld.  Jag måste verkligen tacka er för att ni gav oss möjligheten att ställa ut. Att vi fick möjlighet att vara där genererade 8 st nya medlemmar på inte ens 4 timmar. Samt att vi fick chansen att synas bland Upplands väsbys ungdomar. Tusen tack till Föreningen Väsby mot våld!

Frida Sundén som är styrelsemedlem i föreningen Väsby mot våld Skickade ett meddelande till mig i går kväll som jag läste när jag kollade telefonen halv 5 i morse efter att jag värmt välling till min dotter.

Jag kunde inte inte fått en bättre start på dagen. Hon skrev att hon satt i styrelsen i Rädda barnens Lokalförening i Upplands väsby sedan 3 år tillbaka. Igår hade dem haft ett möte och beslutat att skänka 3 000 kr till våran förening Bokstavsbarn. Jag visste ingenting om att Frida var med i den förening och jag visste ingenting att hon pratat om oss. Jag uppskattar verkligen när människor talar bra om oss. Då får man tecken på att man gör ett bra jobb som behövs.

I Höst ska vi från Bokstavsbarn få komma till Rädda barnen och prata om våran förening. Jag kan inte tacka nog för dessa 3 000 kr. Jag är oerhört glad att ni vill hjälpa oss ekonomiskt och det som gör mig gladast är att ni vill. Att ni ser att det vi gör behövs. Det är den bästa respons man kan få enligt mig.  Jag kommer att tacka er ytterligare när vi ses i höst! 3 000 tack!

Det finns många fler människor som jag vill tacka så ta det inte personligt om ni inte står med här. Jag har lärt mig att jag inte kommer någon vart på att hata men det är svårt att släppa dom känslorna bakom sig.

För att citera en vän ”Jag vet att du inte tjänar något på att hata du kommer ändå aldrig få din uppväxt tillbaka. Ta dig i kragen försök att blicka fram, allting är möjligt för jag vet att du kan”

Så nu ska jag göra allt jag kan för att hjälpa så många jag kan och jag tackar varje enskild individ som står bakom mig!

När jag var yngre och gick i skolan hade jag inte så bra koncentrationsförmåga på grund av min adhd. Detta gjorde att jag skolkade. Jag fick höra att om jag inte skötte skolan så skulle jag aldrig bli något.

Ibland fick jag höra att jag inte skulle kunna få något jobb om jag inte pluggade och vissa dagar sa mina klasskamrater att jag inte skulle bli något!

Sen började lärarna säga att jag aldrig skulle bli något och klara av vuxen livet om jag inte skötte skolan.

Jag säger inte att man ska skita i skolan. Man ska absolut sköta skolan och vara där. Man ska kämpa för sin rätt att få undervisning på ett sådant sätt som fungerar för att att få betyg men i mitt fall fungerade det inte och det gjorde att jag tappade förtroendet för skolan och till och med lärarna sa att jag aldrig skulle bli något.

Istället för att försöka hitta en lösning på hur man skulle få min skolgång att fungera så vräker dom ur sig att jag aldrig skulle bli något. När man redan mår psykiskt dåligt, vilket jag gjorde på den tiden så mår man garanterat inte bättre av att höra att man inte kommer bli något.

Min fantastiska pappa har alltid lagt fokus på det jag varit bra på vilket gjort att jag kunnat behålla mitt självförtroende genom alla svårigheter och genom alla möten med negativa människor som saknar kunskap. Så tusen tack till min pappa som gjort att jag alltid kunnat gå rak i ryggen!

För drygt ett år sen började jag tänka tillbaka på allt det här. Att ingen trodde att jag skulle lyckas. Då satt jag där i en bostadsrätt som jag köpt. Där jag levde tillsammans med min sambo och våran lilla dotter och jag som aldrig skulle bli något hade redan då som 17 åring ett fast jobb.

Så då när jag satt där sa jag till mig själv "Jag som aldrig skulle bli något har kommit jävligt långt" och sen dess har jag sagt det till mig själv varje dag så jag valde att tatuera in det på underarmen. Det är fantastiskt att läsa när man är på bra humör och det är en fantastisk kick att läsa det när man mår dåligt för då tänker jag på hur jag dåligt jag haft det och hur bra jag har det nu.

Fortsätt att kämpa på! Ni är bäst!

/Jimmy

Om ni inte har Facebook och läste där igår kanske ni undrar varför det inte var någon chattkväll igår. Jag loggade in men det stod att jag inte hade några kontakter och folk kunde inte se att jag var inloggad. Jag jobbade på att lösa det i en timme men insåg tillslut att det inte gick att chatta med er så chattkvällen ställdes in. Jag ska så fort jag kommer hem kolla om våran msn funkar och om den gör det så ska jag ha en extra chattkväll i veckan för att vi inte kunde chatta igår. Hoppas ni har överseende ned detta och nu var det faktiskt tekniken det var fel på så då är det svårt att påverka

/Jimmy

Hejsan alla bokstavsbarn och anhöriga!

Jag har hållt igång i full fart väldigt länge och blivit helt slutkörd. Jag har känt mig trasig. Igår somnade jag direkt efter middagen klockan 17:30 och vaknade klockan 01:00 i natt och har varit vaken sedan dess. Att jag somnade så tidigt med kläderna på mig i soffan visar att jag är sönder stressad. Det har varit mycket på jobbet och möten åt höger och vänster. På fredag ska jag på möte igen och börjar känna att jag verkligen måste koppla av. Få ägna all min lediga tid åt att busa med min dotter och kunna släppa allt runt omkring. Jag försöker att uppdatera våran Facebook sida minst en gång per dag och kollar ständigt om ni skickat mail eller kommenterat. Så nu känner jag att jag behöver rensa skallen och bara fokusera på att varva ner ett tag. Jag har pratat med både Simon och Linus och bestämt följande.

Jag kommer ha chattkväll på söndag 20:00-21:30 och efter det tar jag LEDIGT från det här i 3 veckor tills det är min tur att chatta igen.

Jag kommer inte att uppdatera något på bloggen eller Facebook enbart för att kunna koppla av för att slippa få magkatarr igen.

Jag kommer vara igång tills söndag och sen så får Simon och Linus hålla er uppdaterad dom närmsta 3 veckorna.

Jag kommer att sakna att prata med er men jag behöver det här och hoppas ni kan vända er till Simon och Linus om det är något ni undrar över.

Ha det bra nu allihop så ska jag försöka att koppla av en stund.

Mvh Jimmy

Tiden kan variera men vi försöker att alltid köra samma tid. Skulle vi ha någon annan tid så informerar vi om det

På söndag är det chattkväll med mig. Mellan 20:00 och 21:30. Lägg till [email protected] i msn messenger så är det bara börja skriva. Är på väg till jobbet och hinner tyvär inte skriva mer än så här! Må bäst /Jimmy

Nu ska vi bli tydligare på alla platser vi finns på. Som Simon nämnde i förra inlägget är vi väldigt duktiga på att än ända Facebook och Twitter men det är av den enkla anledningen att det går väldigt fort att skriva där på mobilen. Man kan skriva nått litet när man har lunch på jobbet eller så.

Bloggen är lite svårare men det finns ju en blogg.se app så nu skriver jag det här via telefonen.

Vi har gjort så att vi 3 ska chatta lika mycket så nu på Söndag chattar ni med Linus. Veckan efter blir det mig (Jimmy) och efter det blir det Simon. Sen börjar vi om Linus, Jimmy, Simon. I den ordningen kommer vi att chatta och det kommer så klart bli undantag eftersom oväntade saker händer i livet men den ordningen ska vi försöka hålla oss till.

Glöm inte bort att vi finns på Facebook och Twitter

Http://Facebook.com/bokstavsbarnforening

Http://Twitter.com/bokstavsbarnen

/Jimmy

God jul!

Jag hoppas att ni alla får en riktigt trevlig jul alla bokstavsbarn och alla ni andra.

Som jag skrev sist är även vi lite lediga och har ingen chattkväll imorgon söndag. Hur vi gör den 1 januari har vi inte bestämt men vi kommer att informera er. Njut nu av god mat och trevligt sällskap.

Mvh Jimmy Holmström

Hejsan!

Imorgon är det söndag vilken som vanligt innebär chattkväll med oss! Förra veckan hade Simon chattkvällen och då var det många som skrev och det var fullt ös. Jag hoppas ni är lika många som vill prata med mig imorgon!

Jag är inloggad på chatten från 20:00 till 21:30 imorgon Söndag. Jag svarar som vanligt på era frågor eller pratar med er om det ni vill prata om. Pratar gärna med både ungdomar och föräldrar och svårar på alla frågor jag kan svaren på.

OBSERVERA!!!

Nästa söndag den 25 december har vi jul ledigt och det kommer INTE att vara någon chattkväll! Hur vi gör den första januari har vi inte bestämt. Det kanske inte är så många som har tid att chatta dagen efter nyår men om det är så att vi måste ställa in den chattkvällen så får vi se till att ordna något mitt i veckan.

För att chatta med oss så lägger ni till [email protected] i programmet msn messenger.

Hoppas ni har det bra allihop. Glöm inte att spana in oss på Facebook.

Http://facebook.com/bokstavsbarnforening

/Jimmy Holmström

Nu ikväll från klockan 20:00 till 21:30 kan ni chatta med Linus! Det blir hans första chattkväll!

Ni chattar genom att lägga till [email protected] som kontakt i programmet msn messenger!

Chattkväll har vi varje söndag. Vanligtvis 20:00 till 21:30 tiderna kan variera men då säger vi alltid till!

Mvh Jimmy

Jag ber om ursäkt för att vi var tvungna att ställa in chattkvällen i söndags. Det var dålig planering från våran sida som gjorde att jag och Simon missförstod varandra.

Eftersom att vi tvingades ställa in med så kort varsel så lovade jag er på Facebook en chattkväll mitt i veckan.

På torsdag kan ni chatta med mig från 20:00 till 21:30.

Ni chattar med oss genom programmet msn messenger och lägger till [email protected] som vän.

Det är samma mail adress som ni använder för att chatta med oss som ni använder om ni vill skicka ett mail.

Som vanligt kommer vi även att ha chattkväll på söndag!

Imorgon ska jag till Salong betong för att göra klart min rygg tatuering som är våran bokstavsbarn logga.

Min underbara pappa köpte en tröja i våran webbshop utan att säga något till mig. Jag fick ett mms av mamma där det stod "titta vad pappa har köpt!" han är fantastisk!

Köp kläder i våran webbshop genom denna länk http://bokstavsbarn.spreadshirt.se

Gilla oss på Facebook http://Facebook.com/bokstavsbarnforening

Här är bild på min halvklara tatuering och på pappa i t-shirten han köpte!

Mvh Jimmy Holmström, grundare och ordförande

Hejsan! Läsar antalet har ökat sen det skrevs om mig i tidningen dagens arbete! Det är jätte kul att så många har hittat hit. För er som inte läst repotaget så kan ni göra det här http://www.dagensarbete.se/home/da/content.nsf/aget?openagent&key=strikta_rutiner_gor_jimmy_saker_1319725250417

Och för er alla som hittat ber jag gilla fåran sida på Facebook http://Facebook.com/bokstavsbarnforening

Vi är mycket mer aktiva på facebook än här på bloggen och det är mycket lättare för oss att föra diskussioner med er där. Så gilla oss där!

Är ni bokstavsbarn eller föräldrar till ett bokstavsbarn så kan ni chatta med oss på våra chattkvällar som är på söndagar!

Jag hoppas ni har det bra och titta här ur läsarstatistiken förändrades efter repotaget!

Mvh Jimmy Holmström