Aldrig..
Tja!
Idag har det varit en sån här dag då många hade gett upp.. Men inte jag! Aldrig!
Tänkte tillbaka lite och kom på det här.. Förut tränade jag Judo, var väll för en.. 5-6år sen (men det sitter i ;)) vi skulle på en tävling, min första.. Jag har nog aldrig varit så närvös men ändå glad för att tränaren ville att jag skulle dit!
Den var i Gribbylund i Täby om jag minns rätt, första matchen blev ovagjord tror jag.. Men nu kommer vi till poängen med detta inlägg..
Andra matchen... Han jag skulle möta var både större än mig, äldre och hade bättre bälte... Jag tänkte Shit.. Hur ska detta gå? Så tänkte igenom lite om vad jag kunde göra för kast mm. sen gick klockan igång, tror vi körde 4min (som är en ganska lång tid! Bara en minut är väldigt påfrestande för kroppen då den går på övervarv..) båda gick ganska lungt dom 2 första minuter men sen vilka anfall och kontringar, jag tyckte vi höll på i flera timmar men det var bara 30sekunder.. Sen var han lite för snabb och stark så han fick ner mig på golvet (då har man 20 eller 30 sekunder på att komma upp) jag låg där och försökte ta mig upp flera gånger men inget bet.. Men tillslut kom den arga Simon fram.. när det kanske var 2-3sekunder kvar så slet jag mig loss ifrån hans grepp. Ni skulle sätt hans min.... Den minns jag än idag!
Vet inte vad som hände men jag tog mig loss och motståndaren vart helt paff och såg helt förvirrad ut resten av matchen, dock förlora jag pga att tiden nästan var slut när jag kom loss.. Men både pappa och tränaren var helt paffa över hur jag kunde komma loss ifrån det greppet.. Och jag sa bara: Ge aldrig upp.. Sen gick jag iväg o bytte om..
Så det minnet sitter långt inprintat i min hjärna och det är därför jag Aldrig ALDRIG ger upp.. Ovasätt hur svårt det kan vara så ger jag aldrig upp...
/Simon
Idag har det varit en sån här dag då många hade gett upp.. Men inte jag! Aldrig!
Tänkte tillbaka lite och kom på det här.. Förut tränade jag Judo, var väll för en.. 5-6år sen (men det sitter i ;)) vi skulle på en tävling, min första.. Jag har nog aldrig varit så närvös men ändå glad för att tränaren ville att jag skulle dit!
Den var i Gribbylund i Täby om jag minns rätt, första matchen blev ovagjord tror jag.. Men nu kommer vi till poängen med detta inlägg..
Andra matchen... Han jag skulle möta var både större än mig, äldre och hade bättre bälte... Jag tänkte Shit.. Hur ska detta gå? Så tänkte igenom lite om vad jag kunde göra för kast mm. sen gick klockan igång, tror vi körde 4min (som är en ganska lång tid! Bara en minut är väldigt påfrestande för kroppen då den går på övervarv..) båda gick ganska lungt dom 2 första minuter men sen vilka anfall och kontringar, jag tyckte vi höll på i flera timmar men det var bara 30sekunder.. Sen var han lite för snabb och stark så han fick ner mig på golvet (då har man 20 eller 30 sekunder på att komma upp) jag låg där och försökte ta mig upp flera gånger men inget bet.. Men tillslut kom den arga Simon fram.. när det kanske var 2-3sekunder kvar så slet jag mig loss ifrån hans grepp. Ni skulle sätt hans min.... Den minns jag än idag!
Vet inte vad som hände men jag tog mig loss och motståndaren vart helt paff och såg helt förvirrad ut resten av matchen, dock förlora jag pga att tiden nästan var slut när jag kom loss.. Men både pappa och tränaren var helt paffa över hur jag kunde komma loss ifrån det greppet.. Och jag sa bara: Ge aldrig upp.. Sen gick jag iväg o bytte om..
Så det minnet sitter långt inprintat i min hjärna och det är därför jag Aldrig ALDRIG ger upp.. Ovasätt hur svårt det kan vara så ger jag aldrig upp...
/Simon
Kommentarer
Postat av: ett av alla bokstavsbarn
Lova att aldrig sluta skriva på denna bloggen, inte någon av er! Allt ni skriver betyder otroligt mycket!
Postat av: lilis
Hej vilken bra blogg ni har gjort. Jag har en en grabb som fyller 10 år i december o han har ADHD, jag visa honom er sida o han blev så glad när han såg att så "coola" killar har bokstavsdiagnoser:) Vi ska följa er blogg här från Göteborg:) kram från mamma till en underbar ADHD unge....
Postat av: Betty
http://hockeybetty.blogg.se/2011/july/jag-ger-inte-upp-hoppet.html
Kommer aldrig ge upp!
Postat av: Millan
Vilken härlig känsla Simon! Vilket härligt inlägg! Det kommer sitta i hela livet!
Trackback
