Stora folksamlingar
Idag fyller min pappa 50 år. Grattis pappa!
Igår var det 50 års fest och för att vara exakt så var vi 54 personer. Det här med stora folksamlingar är intressant. När jag var liten så fick jag panik när jag var på Ikea. Det gick bara inte att vara där. Folk överallt och jag ville bara springa igenom varuhuset så det skulle ta slut men då ville ju mamma och pappa kolla på olika produkter och det gjorde mig galen. När dom frågade om jag skulle med och handla mat så frågade jag vad det var för datum. Var det den 25e så följde jag inte med.
Nu har jag blivit äldre och det är mycket lättare. På något sätt så har jag lärt mig att stänga av omgivningen och ta mig igenom Ikea i lugn och ro. Handla mat är inte längre något problem och ibland ser jag faktiskt fram mot Ikea.
Skillnaden på Ikea och 50 års festen är att på Ikea går man ostört. Är man på fest och känner alla 54 personer så är det svårt att gå undan när det blir jobbigt för det är alltid någon man känner som vill prata vart man än är.
Förut så blev jag oerhört frustrerad av stora folksamlingar men igår så blev jag bara trött. När dom andra precis ätit upp sin förrätt så sprang jag ut och skötte grillen för att omedvetet slippa folket. Men sen så var jag mitt i gänget och det var faktiskt inga problem. Det var riktigt trevligt att träffa dom som var barnvakt åt mig när jag var liten osv.
Jag tror inte att några piller kan hjälpa än i just sådana samanhang men med åren så lär man sig hur man ska undvika jobbiga situationer.
Kort och gott så var det oerhört trevligt och jag blir inte frustrerad längre vilket är riktigt skönt.
Så vad säger ni om stora folksamlingar? Tycker ni att det är jobbigt? Och hur gör ni för att det inte ska kännas jobbigt?
Simon har lagt ett förslag på en slogan "Bokstavsbarn, livet med en diagnos" Vad tycker ni om den?
Ha det riktigt bra nu!
Jag förstår att folk har problem med det. Blev "mutad" att bli med på IKEA med köttbullar och potatis. Men jag tycker det är jobbigt att äta bland folk. Och sen är det jobbigt om det är för mycket folk. Man får verkligen en känsla av att bara vilja springa från allat. Springa tills man inte orkar mer. Man behöver verkligen en "plats" där man kan komma bort ett tag. Musik och rita funkar bra för mig. // Wasse
Jag klarar inte av platser med mycket folk alls. Lite svårt att när man som 18åring ska förklara för sina vänner att man "inte kan" träffa dom om det är mkt folk där.. btw, Denna bloggen är just nu mitt "hopp" på att man inte ska behöva känna sig så ensam i allt detta. trodde inte människor va så elaka tills jag fick min adhd-diagnos. men kommer alltid vara ett stolt bokstavsbarn.
Hej.
Tack för er sida! jag är en stolt mamma till en kille på snart 10 år som just fått diagnosen adhd! När ni skriver om att det är jobbigt med stora folksamlingar - är det nått som är specifikt för just adhd? Jag försöker samla så mkt info som jag bara kan för att kunna hjälpa min son allt jag bara kan. Allt gott och tack för allt ni delar med er av! Mvh J
