ja mådde bra av klassen..

den fick mig må bra..

tills de började snacka skit om Emil min bästavän..

ja försvarade han och fick folk emot mig...
Jag började skolka..

han slutade klassen ja mådde skit å skolade ännu mer än tidigare..

jag orkade inte bry mig..

kände att jag inte hade någon i klassen..

började vara med johanna alexandra och Julia  dem ja var med innan ja va med basse...

ja skolkade med dem...

min mentor gick in i väggen

sen vart de ett jävla tjaffs i klassen...

de va kaos i kapprummet...

folk skrek på varann som fan..

ja bara stod där å titta på..

efterden dagen var jag inte poppis i klassen bara för den tjejen som gjorde så de bråket startade är min vän...

vi fick massa instälda lektioner...

vi fick massa vikarier...

en vikarie som lärde ut fel saker...

ja blev kränkt av lärare... 2 ggr...

min mentor  kom tillbaka och rektorn å kuratorn kom till våran klass...

vi kom fram till några regler för och få bättre stämmning i klassen

( vi gjorde en undersökning där vi kom fram till att stämningen låg på 2 av 10...)

dem i de gänget ja hängde med då verkade inte riktigt redo för att följa reglerna för och lösa allt...

så ja började hänga med dem andra.. ( för dem jag var med tidigare verkade inte vara villiga att lösa bråket)

jag skolkade mindre å mindre..

ansågs vid ett tillfälle av mina " gamla kompisar" som äcklig för jag var med dem "nya"

förlorade massa kontakt med mina gamla vänner där..

stämmingen i klassen vart bättre..

men då kom skitsnacket istället..

mellan " kan allt direkt"

och " behöver tid å plugga" gängen..

och jag står där i mitten jag håller med båda..

får höra skitsnack från båda..

alla har samma ressonemang " de tar ingen hänsyn till oss de tänker bara på sig själva.."

snart äre bråk igen.. några vill slå på några andra i klassen pga skitsnack..

sen nu kom de där bakom min rygg.. att jag är ful och leker att vara som dem..
men när jag har pratat med tjejen som har sagt de där om mig säger hon att hon inte har de..
ingen jävla aning om vem ja ska tro på..
mitt i allt så säger min klass att min bästavän Elin  har sagt att hon ska prata med tjejer i min klass..
jag ber henne hålla sig utanför och hon säger att hon inte har sagt något sånt..
utan att hon sa att 2 andra i min klass skulle prata med dem tjejerna..
försöker säga att då äre där misstaget kommer ifrån men hon vägrar lyssna och säger istället att hon inte vet om hon vill vara min vän längre…
fått sms från nummer jag inte ens har ” jag vill snacka med dig vart är du?”
ja förklarade sedan på fb att ja inte ljuger som denna kille påstår och jag frågar han om han vill veta hur de egentligen gick till, han svarade då att han inte orkade bry sig, varför skrev han då från första början?
Emil har ju redan svikit mig med orden ” aja jag skiter i dig nu” och ” du behöver inte höra av dig nå mer”
rykterna går på stan bara 1 dag efter..
Elin  har tydligen sagt att jag inte har några vänner och att jag tänker dra från stan..
de ända jag har sagt är att jag VILL dra från sala..
Folk som inte har något med detta och göra lägger sig i spammar mig på facebook delar mina bilder för att ”hjälpa mig” få fler vänner..
skriver  ironiska kommentarer som ” fin<3<3”

Jag vet inte vem jag är längre…

underbart år!"

Kan ni förstå vilken oerhörd frustration detta skapar? Det här fick jag skickat till mig av en tjej. Och jag kände att hon delvis tog mig tillbaka till min skolgång. Det var så himla jobbigt att gå i skolan för mig. Jag skulle aldrig vilja göra det igen. Folk sa åt mig att njuta av tiden i skolan för när man börjar jobba så börjar allvaret. Skola för mig var frustration, rastlöshet och tristess. För mig är jobb en dröm. Det är en helt annan social miljö där jag utan problem kan vara mig själv utan att någon stör sig. Jag får göra något jag vill och framförallt får jag jobba fysiskt. Ingen tid vid en skolbänk och bristande koncentrations förmåga. Skolan var fruktansvärt och jobb är fantastiskt.

Jag hoppas att ni kan ta lärdom av denna text och jag tror att en hel del av er känner igen er!

Mvh Jimmy